Första Steget taget. Läskigt, men, nödvändigt.
Låg och vred och vände på mig igår kväll innan jag skulle sova för att jag var rädd och skeptisk. Men det måste tydligen göras. Vill inte, vill inte vill inte.

Men, det är väl bara att göra det. Men fan vad jag inte orkar.
Känner mig så jävla ensam i det här.
Så ensam.