Jag vet inte vad jag ska säga.
Just nu är det bara en tomhet. Du är borta, du togs ifrån oss igår. Allt känns så overkligt.

Igår tog du dina sista andetag Farfar. Du lämnade livet på jorden och entrade himlen.

Just nu orkar jag inte skriva så mycket. Allt är så tomt i mitt huvud. Jag vet varken ut eller in. Vissa gånger känner jag att jag är glad, men vissa gånger känner jag att jag är ledsen. Igår kunde jag inte sluta gråta. Idag känns det som att jag inte kan. Bara när jag lyssnar på en speciell låt. Och den låten vill jag att vi har på din begravning. Den ska bli så vacker Farfar.

När jag sa hej då till dig igår så kändes det så konstigt. Att du låg där. Jag höll om din hand och tittade på ditt finger som var lite speciellt på toppen. Det är du farfar. Jag kände för övrigt nästan inte igen dig, visst att jag såg att det var Du. Men innerst inne ville jag ju inte att det skulle vara det. Jag ville bara vakna upp ur drömmen och allt skulle vara som vanligt. Men det gick inte. Det är ju verklighet. Det hände och det är nu vi ska fortsätta kämpa och stötta varandra. Du får vaka över oss där uppifrån, tillsammans med mormor. Ni blir ett bra team. Ni är båda lika knasiga och busiga.

Fan, vad jag saknar Er.
Nu börjar jag gråta igen. Jag tänker på alla dina upptåg när du skämtade med oss och lekte med oss. Farfar.
Vaka över mig nu. Vaka över Farmor, hon behöver det.

Kom ihåg det jag sa till dig igår. Låt det vara våran hemlighet.

Jag älskar Dig.