att drömma om saker som man aldrig vill uppleva, är det jobbigaste som någonsin har hänt mig.
drömmarna kommer när jag är som svagast, när jag som minst klarar av dem..
varför måste dem komma överhuvudtaget?
jag klarar det inte längre..
drömmarna tynger ned mig..

Jag tror jag har insett det nu.. du är borta farfar.
Jag vill inte tro på det, men det är sanningen.
Jag vill tro på lögnen.
Jag saknade dig igår.
Jag saknar dig varje dag.
Men vissa dagar så blir det mer påtagligt, när man vet att du borde vara där.
Jag vill bara vakna upp en dag, och ha det som förut, när vi alla barnbarn var små, inga bekymmer. Inga problem.
Alla fanns där, du, mormor.. alla.
Jag vill bara tillbaka i tiden, till den tiden då allt var perfekt, man hade ingenting att oroa sig för.
Nu är världen precis framför mina fötter och jag vet inte om jag vågar ta steget. ut i världen.
Men nu har jag er alla på min rygg. ni vakar över mig och jag kommer alltid att ha er där, och det är jag så stolt och glad över.
Ni finns i mitt hjärta, men nu har jag er även bakom mig i allt jag gör, i alla beslut jag tar och allt som kommer att hända.

Jag behöver inte oroa mig längre, för nu finns ni alltid där.

Jag saknar er..