Jag är rädd för morgondagen. Rädd för att ta det första Steget. Jag blir darrig bara jag tänker på det. Jag vill inte, men samtidigt vill jag. Jag vet att jag kommer att må bättre utav det, men inte för ens om 2 veckor.
Fan. Jag vill inte.
Jag är rädd.

Jag vill ha Dig här nu. Du anar inte vad jag saknar dig.